Vad vore en bal på slottet?

Hej alla fina, tagit några kalla ikväll, umgås med sjuka, vackra människor!

Det kommer komma en tid, en tid i allas liv. Då när verkligen ingenting verkar gå sin väg. Då när ingenting verkar bli rätt. Det kommer komma den tiden. När sanningen faller så tungt, som en hammare genom hjärtat. Du verkar inte kunna hitta din plats. Varje gång, verkar som du fått två smällar i ditt ansikte. Då när du behöver någon, någon som du alltid ringer. Men då är all min tro borta. Hoppas det känns som du inte kan gå på, men låt det inte vara jag. Spelar ingen roll vart du vänder. Du har ingen plats att stå. Ett slag i handen. Jag minns allt för väl. Hur det känns att vara ensam, då man har känt att man skulle ge vad som helst. Men bara ett litet ställe du kan ringa din egen. Då när du verkligen behöver någon. Låt det inte vara jag. För all min tro borta. Allting bleknas bort.

För jag, kommer aldrig låta dig få se mig svag. Hur många gånger det kommer ta, kommer att få det på rätt. Jag kan inte gå tillbaka och ångra det här. Vad kan du göra när du inte är bra nog. Jag vill hålla dig under, visa att du har fel. Känna dig helt fel, det vi var. 

Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle börja blogga, va är meningen med det? Jo man sätter sig framför datan och börja blogga om allt som far runt i ens huvud, eller kanskee sin första kärlek, en låt som är repeat i huvudet, vad man har gjort underdagen. Jag fattar inte det hela med grejen. Men jag kan faktiskt berätta för er, att det faktiskt är ganska kul och blogga, det börja tar sig. Och mitt liv är helt underbart just nu, förutom små grejer. Sånt som man bara vill kasta bort från huvudet.